Träning

Jag gillar verkligen att träna. Jag mår väldigt bra av det. Endorfinerna, pulsen, musiken, den ljuva känslan efteråt. Men alltså - nu är det lite för mycket😁.
 
Konditionen är ju superviktig att träna för att orka med vardagen, förhindra depression och annan sjuka. Så jag försöker få in några pass i veckan. Om det går. Om man är frisk. Inte för trött. Inte är bortrest. Tappat bort träningsdojjorna. Ja ni vet.
 
Att styrketräna är ju viktigt att komplettera med för när man som jag och många andra sitter mycket och jobbar behöver man ju stärka bland annat rygg- och magmusklerna för att förhindra värk och annat. Så det försöker jag göra, ibland på gymmet, ibland hemma.
 
 
Sedan en tid har jag problem i en höft och lite i ett knä och får hjälp av en duktig sjukgymnast. Hon ger mig specifika rehabövningar som jag som duktig patient vill göra så ofta jag kan för att åtgärda besvären. Träningen är delvis rätt klurig för det handlar om små, små stabiliserande muskler som man bara känner Hallååå, var är du? trots att man själv är sjukgymnast och har ganska bra koll på kroppen.
 
Jag har vidare konstaterat att jag pronerar en del med min vänstra fot vilket kan ha inverkan på höft- och knäproblematiken och för detta borde jag träna fötterna med gummiband och annat så tråkigt så jag somnar av blotta tanken.
Nu är det ju så att jag har fött två barn och då säger alla inklusive jag själv att man måste knipträna för att förhindra framtida besvär. "Så snart du ligger i soffan eller sitter på en stol ska du ta tillfället att aktivera knipmusklerna." Nej. Då vill jag VILA!
 
JAPP, nytt andetag:
 
Så älskar jag ju yoga också och det är ju den bästa träningen för att träna styrka, rörlighet, fokus, balans och andning - allt i ett. Den förebygger skador, förbättrar matsmältningen, minskar muskelspänningar och ökar mitt välbefinnande. Alltså, det kan jag ju inte skippa träna. Men det gör jag ändå. Just nu.
 
OCH så går jag ju på behandling för min smärtande käke som låser sig och har sig så jag inte kan tugga ordentligt och får huvudvärk och elände. Från fru tandis får jag ambitiösa skittråkia käkövningar jag ska göra. Käkjogga och annat svettigt.
 
 
Det var ju det fysiska men sedan har man ju sina issues med självkritiska tankar, tankefällor och en massa skit så där är det ju mental träning som gäller. Gärna varje dag. Så lilla hjärnan fattar bättre och lägger av med sådan skit som bara tar en massa energi och gör livet surare än vad det är.
Avspänning eller meditation är ju också väldigt bra att ägna sig åt för att minska stressnivån i den armade kroppen och själen som ska hantera verkligheten i det här tidvis tuffa livet.
Och så glömde jag att jag hade så mycket att träna så jag beställde en spanskakurs på nätet och borde träna åtminstone några gånger i veckan för att ha en chans att lära mig språket. Men nu orkar jag inget mer så nu lägger jag mig ner och knaprar Omeprazol för tidernas magkatarr. Hepp.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...