Sjunkande last

Ibland känner jag mig som en sjunkande lastbrygga.
Ibland som en surkart.
Ibland som en sliten vandrare i oändlig uppförsbacke.
Och bara så less att jag vill stänga in mig för gott.
Så börjar vägen visa sig. Det går framåt.
Jag ser att det är så sagolikt vackert!
Och känner att det är lugnt. Under kontroll. 
Och att livet är gott!
Vi får ta vara på de stunderna. Bevara dem i hjärtat och låta dem värma inifrån. Hösten är inte bara en kall väntan på vintern, den är väldigt vacker. Väldigt vacker! Ut å titta!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...