Min fågelunge

Förra veckan var vi på Öppet hus på skolan inför att femåringen ska börja förskoleklass till hösten. Jag drabbades av en liten kris. En separationskris tror jag, liknande den man gick igenom när man skulle lämna sitt barn på förskola efter att ha haft dem klistrad intill sig i dryga året. Huuuur skulle någon kunna ta hand om mitt barns alla behov, minns jag att jag tänkte då. Hur skulle det gå för henne, bland en massa andra barn som säkert skrek högre, okända pedagoger som hade fullt upp med dessa högst skrikande ungar och en gigantisk förskolegård där väl ingen vuxen kunde ha koll. Precis så känns det nu också. Hur ska det gå? Och varför i fridens namn får inte jaaag som kompetent moder handplocka såväl lärare, klasskamrater och fritidsledare till mitt barn, hallååå, full kontroll, all the way, naturligtvis?? Det är ju inte ens någon inhägnad på en skola. Tänk om hon bara GÅR UT!? Kan inte förstå hur hon kan ha blivit stor så snabbt. Och varför. Hmm. Hönsmorsa.
Femåringen själv verkar obekymrad. Bara peppad. Hon längtar! Det gjorde ju jag också när jag skulle få börja skolan. Så, det blir bra. Kasta dig ut i det fria, lilla fågelunge. Dina vingar bär! Mamma måste bara vänja sig vid tanken på att det är så. Har ju ett halvår på mig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...