Husmodern o döden
Jag har gått och blivit huslig på äldre dagar. Kokat sylt. Jodå så att.
Så här gör man: Det är ju bara att plocka in bären först då. Det är dödens tråkigt. Döödens. Sedan sköljer du bären. Det är inte heller så kul men det går fort.
Sedan kokar du upp bären, skummar av och tillsätter socker. Det är åtminstone lite roligt.
Sedan rengör du glasburkar så fruktansvärt noggrant. Inte kul. Men bit ihop.
Efter det ska sylten kallna och då blir det roligt för då kan man göra annat. Leka i den andra spisen kanske?
Eller varför inte gå upp i ateljén och skapa lite?
Sedan häller du upp den svalnade och alldeles gudomligt smakande sylten i burkar. Du försluter locken, textar etiketter med din vackraste och mest snirkliga handstil och naturligtivs sätter du en huva av fint tyg på locket och knyter ett vackert band. På ALLA BURKAR, inget fusk! Eh... 
Sedan ger du bort en burk eller två till någon som uppskattar det! DET ÄR ROLIGT!
Det allra roligaste är ändå att kunna avnjuta hemmagjort sylt hela året om. Svart vinbärsylt är jättegott på gröt eller fil. Jag blandade med röda vinbär och det blev också bra. Så var det med den döden. Lycka till:)!
Det är ju just det där med att plocka in bären... Det övriga skulle jag nog fixa, men just bärplockandet är så tråkigt att jag aldrig kommer mig för att ens börja... Eller jo, jag har försökt plocka blåbär ett par gånger, men det känns som jag motarbetas. På något sätt blir det aldrig fullt i burkarna vi har med oss. Och på något ännu konstigare sätt är barnen alltid alldeles blåa om munnen efteråt. Men hur det hänger ihop har jag inte fattat. ;-)
Haha, ja, det där låter bekant. Vi får trösta oss med att de får i sig nyttigheter:)
