Dyra rubiner
Historien om skogens rubiner som gick en långsam död tillmötes i min köksugn fortsätter så här:
Efter en lång och envis väntan i ugnsvärmen förvandlades de såsmåningom till sötsega munsbitar, vackert röda och fyllda av nyttigheter. Nu ska jag förpacka dem i snygga, pyttesmå burkar och sälja dem svindyrt som exklusiv hälsokost till höstglåmiga storstadsbor som glömt bort vad skogen är för något. Eller så äter jag dem själv i en hemmagjod müsli. Ty jag är värd rubiner! MUMS!
Kommentarer
Trackback
