HellaBellaDesign

Vårsolen gassar (åtminstone ibland), mjukglasspremiärem närmar sig med stormsteg och jag har lämnat in nya kort med vintagetapet på Kii i Umeå. Några ser ut så här: 
 


Den härliga 70-talstapeten på stora bilden hittade jag som hyllpapper inuti ett hörnskåp på Röda korsets second handbutik. Jag gav gubben i kassan ett bud på tapeten utan skåp. Han såg ut som ett frågetecken men visst, nog fick jag köpa bara tapetbitarna, om jag tog loss dem själv. 

Jag blir glad av det här fina mönstret som jag tycker lyser upp vilken dag som helst! Har tyvärr inte mycket av den, varje bit är dyrbar!, men har använt den i två tavlor jag har hemma i soffhörnan också, se tidigare inlägget Pussel och pussar. 



Gillar du dessa, kolla in hemsidan där fler varianter finns. PRIS 35 kr vid köp direkt av mig. Korten är dubbla med kuvert. Alla är unika, handgjorda, därför varierar sortimentet med tiden och tillgång på tapeter.

Denna moderna typ av vagga kan varmt rekommenderas till er som har bäbis hemma! Den gungar vertikalt (upp och ner) vilket sägs vara effektivt för både sömnen och utvecklingen hos barnet. Den går att fästa i väggen eller hänga över dörrkarm vilket vi har gjort. I denna vagga kan S slumra något längre stunder inomhus, HALLELUJA! Det fina är att när hon rycker till och håller på att vakna sätts vaggan i gungning och hon somnar om igen. Om vi har tur:).

Visst är den snygg?! Den kommer från Sovgunga.se där man också kan läsa om alla fördelar med att gunga upp och ner. En nackdel med den är priset, runt 1800 går den på. Vi har haft tur att få låna den av snälla vänner, tack!!!

Jag vet knappt om jag vågar lägga ut den här bilden...Som ni ser är den tagen när ljusstaken fortfarande var på plats, så jag har tvekat ett tag;). 

Hamstervarning på mig som samlar på mig så mycket material! Nu senast några nya tapetrullar till samlingen som redan svämmar över. Behöver ett större hus snart!

Det är ju så härligt att dra fram grejor och sätta igång med skapandet. Men så hinner jag sitta några få minuter vid mitt prydligt städade skrivbord (nej, ni tror mig inte) innan jag blir avbruten av en kissnödig tvååring, en vrålhungrig 4-månaders eller kanske en sällskapssjuk make och då ser det helt plötsligt ut så här. Hjälp. Fattar inte hur jag bar mig åt då vi bodde i lilla tvårummaren. Var fick vi själva plats?

Gissa om W tycker detta rum spännande...Skräcken är att hon en dag trotsar morsans urtråkiga förmaningar och går in och lever rövare bland vassa skärmaskiner och farliga håltänger, dyra pennor och fina glaspärlor. Svettig vid tanken.
 

Jag heter Helena. Jag är loppisberoende.

Jag fick ett återfall i helgen. Och som en tvättäkta missbrukare rättfärdigar jag mitt beroende med en rad förklaringar:

Jag kan inte annat än att tycka att loppisgrejen är en suverän idé - en persons skrot blir en annans lycka! Det är miljövänligt att handla begagnat, ekonomiskt är det definitivt (om man nu verkligen behöver det man köper förstås och det där med behov är ju en glidande skala...). Sedan är det ju ett väldigt trevligt nöje också. Att med tränad (!) blick scanna av utbudet, avfärda mycket och så upptäcka Fyndet. Guldkornet bland allt skrot. Kanske pruta lite. Om man är på det tuffa moodet den dagen.

Jag nöjer mig med att vara den som handlar på loppis, ve och fasa för att ställa ut och försöka kränga mitt eget rat. Och stå ut med prutande typer.

Det var de blå tallrikarna och assietterna jag köpte nu. De gröna tekopparna i samma serie hade jag sedan tidigare och de gula kopparna med svarta fat kommer från min farmor. Tycker de gifte sig fint med varandra!

 

Ännu ett dop i vår bekantsskapskrets gick av stapeln i helgen. Lille Theo, tremänning till våra barn, är fem dagar äldre än våran lillstumpa och minst lika go´!

Alla stackare i vår bekantsskapskrets föräras förr eller senare något alster i Hellabellas design. Theo och hans familj inkluderade. Ibland försöker jag lägga band på mig och tänker att jag ska göra som alla andra normala människor och köpa en present på stan, men ofta återkommer jag till att det både känns mer personligt, roligare (och även mer praktiskt) att ge bort något jag tillverkat uppe i ateljén... Åtminstone de gånger tillfället passar, som nu vid ett dop. Så håll i er alla ni som känner Hellabella - risken är stor att ni inte kommer undan ett helt liv. Häng grejorna i garderoben om de inte passar!

Texten längst ner på tavlan är ett utdrag ur en dikt av J M Nilsson:

Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring. Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting!

Såhär i sviterna av OS tror kanske någon att jag gör ett inlägg om den fantastiska Charlotte Kallas insats. Men ack. Eftersom jag är en hopplös sport-på-tv-ointressent och hellre väljer att gå upp i ateljén blev de här korten till under någon av de rafflande tävlingarna. För mig räcker det att se upploppen. Intervjuerna med idrottarna kan också vara intressanta, tycker känslomänniskan jag, som mer än själva prestationerna fascineras av personligheterna och deras drivkrafter och känslor i och kring sina idrotter...(sportfanatikermaken suckar uppgivet, haha!).

Ha en bra dag! Särskilt önskar jag det till alla er som tycker att livet känns tomt och meningslöst efter OS slut.